Jag är rädd. Jag är rädd
att aldrig få predika. Jag
är rädd att aldrig få se en
människa helad.

Och dikten som ska läsas. Den bästa.
Blir åter osynlig. :(

Ja det är han ungefär.

Men bredvid honom verkar det som jag
blir osynlig

Känner skuld när jag berättat.
Vet inte vad jag ska göra.

Demärker nog om jagdör.skulle känna skuld
för det också.

Fast jag inte vill

Känner mig så osynlig

Tycker inte om.

Van vid att vara trött.
Van vid att vara nedstämd.
Van vid inget sex.
Van vid att kroppen inte fungerar.
Van.

Gillar inte.

Så här blev det nu.
Kanske annat sen.

Min Gud, vår Gud, en liten skriven bön.

Du vet hur jag känner. Du vet att jag trodde
livet skulle vara lite annorlunda.

Hjälp mig Jesus att se det som redan är.
Hjälp mig att uppskatta det fina som är NU.

Sen vet Du Gud, Jesus, att jag kan ha svårt
se värdet i mig själv. Så lätt att döma sig själv.

Behöver hjälp.

Tack för påminnelse