Bbaajsade igår. Tänkte det skulle va lugnt idag. Då känns nödig, men orkar inte. Låter från magen. Orkar inte.

Nu ledsen. Varför ska det talas som att det är så synd om henne,

"hon har ju barnen hela tiden...." Tar vara på varje stund hon är ensam.

So what...

Hon har ju barn. Inbillar mig kanske fel, men om jag haft några små

så skulle jag väl för all del kunna betala priset och vara med dem hela tiden?

Inte bra bli upprörd på kvällen kanske, men så blev det.

Skriver här. Min hemlig blogg. Människor vill ha ärlighet. Här försöker jag.

Mitt liv. Är inte jättenöjd. Visst kan det se bra ut på ytan, men jag är ledsen.

Känner press. Vad är det jag ska göra. Vad väntas. Orden verkar inte räcka?

Ofta när jag skriver är det som att jag försöker uppmuntra mig själv, men ingen verkar fatta. Det är en människa som mår ganska så dåligt som skriver.

Vill inte låtsas. Orkar inte.

Trött helt enkelt.

Vara vaken. Till vadå